fkalfa

Jag vill ha det som det var innan det blev som det blev. Nu är allt som vanligt men inget som förr.  Ser in i dina ögon och ser någon annan, jag måste le annorlunda mot dig nu, hälsa annorlunda. Låtsas som ingenting. Ser allt de där som bara jag brukade se och måste skratta åt något annat för att verka oberörd.  Men var inte det där leendet bara för mig? Förr? Varför ler du så åt…henne. Låtsas som ingenting.Ont i magen, klump i halsen, gråt i bröstet. Står på ostadiga ben och vågar inte sluta le. Det är ju inte som förut, jag ska ju inte känna så som jag en gång gjort. –Ursäktamigjagmåstehem,kattenärsjuk,mammaärdöd,jagmåstegå,hejdåhejdå
Låtsas som ingenting. Ajajaj.