När kollegan för veckan pratar mer än vad någon annan jag träffat gör, då gäller det att bli proffs på att le snällt och nicka. Det är en konst att kunna försvinna bort i tankarna men ändå lyckas skratta på rätt ställe och den konsten tänker jag lära mig till slutet av veckan. Så att jag på nästa arbetsintervju kan säga att det var det jag tog med mig från denna arbetsplats.
"Jag tog med mig konsten att kunna lyssna utan att höra ett skvatt och den där limburken då, annars var det inte så mycket mer."
Fast då får jag nog inget jobb.

Kommentera

Publiceras ej