Jag har varit så jävla ledsen. Alltså jag har gråtit floder. I dagar, i veckor, i månader. Jag har varit ledsen, jag har våndats över att trffa digt se dig, hatat alla som umgåtts med dig. Men samtidigt. Samtidigt ; jag hade aldrig haft melissa och annmari, hade aldrig haft fashcing, hade aldrig haft denna sjukt jävla härliga kvällen om det fortfarande var vi. Det var menat såhär, jag är precis där jag ska vara just nu.

Jag hade aldrig spenderat kvällen hos melissa, lämnat dhenne klockan tre med annmari. Hade aldrig följt med någon random kille till hans svägerskas(?!) lägenhetoch diskuterat politik. Vi hade aldrig lämnat lämnat och träffat nån som hette Felippe, jag hade aldrig åkt i kundvagn som sedan välte ( alltså aj min armbåge.) Vi hade aldrig kissat på en kyrkogård, gått till karlaplan och fått med oss tre stolar,en flagga,en hink,jäkla skumgummi och typ resårband. Vi hade aldrig gått till donken och börjat prata med några roliga killar, och hängt med dom i en park en stund. Hade aldrig varit på väg hem halv tio på morgonen när barnfamiljer är påväg ut. Hade aldrig gått barfota över skolgården med lycka i bröstet.
 
Ibland känns det som att du tror att du vunnit. Visst jag har varit ledsen, men jag hade inte bytt någon av de här kvällarna mot att vara med dig. Inte en enda.

Kommentera

Publiceras ej