fkalfa

Jag vill kunna klona mig själv och leva parallella liv. Ett liv med dig, ett liv med det valet, ett liv utan några val alls. Och bara se vart jag hamnar. Kanske är livet som filmen ”sliding doors” och man hamnar där man ska tillslut, vilken väg dit du än tar. Jag brukar tänka att livet tar mig dit det är meningen att jag ska vara. Fast sen tänker jag om eftersom jag tänker på alla de som blir mördade, eller typ små barn som dör – det är väl inte meningen att någon ska hamna i en sån situation? Kanske är ingen väg utsakad, någon gång gör kanske jag ett val som gör att jag blir mördad. Jag är ingen speciell, jag är en människa som alla andra så det är väldigt troligt. Eller de som blir oskyldigt avrättade i typ USA, inte är väl det meningen med deras liv? Alltså, inte var väl det dit de i slutändan skulle hamna? I så fall hoppas jag att döden för oss till en väldigt vacker plats. Enligt Islam lever man i sin grav tills domedagen. Det gav mig grov ångest. Liksom extra dödsångest. Att inte tro på gud ger mig också ångest. Vem ska då rädda en? Vill inte tänka på det mer.