fkalfa

Det bor en ensam fiskmås på mitt torg. Varje natt bara flyger han runt och skriker. Hela natten håller det på, helt ensam. För några dagar sen hatade jag måsen när jag gick förbi, härmade hånande den och bad den hålla käften. Nu vet jag exakt hur måsen känner, varför han flyger runt på nätterna och skriker. Jag dras hela tiden emellan att vilja skrika ut hur ledsen och krossad jag känner mig och att låtsas som ingenting, som att ingenting ska få detta att försvinna. Låtsas som ingenting men känner exakt likadant. Låtsas vara glad över att jag fyller år men vill krypa ner i ett hål och sova tills allt känns bra igen. Till jag känner mig frisk. Tills jag kan håna måsen igen.